Det blev ett litet snabbt och lustigt drama på ridturen som kunde slutat illa om inte jag och Emelie haft såna reflexer som vi har.
Vi red barbacka på våra fullt spralliga hästar som inte varit ute på ett tag på grund av is och halka och helt plötsligt hör vi något som brakar till inne i skogen och båda hästarna reagerar blixtsnabbt och tänker sticka iväg i full fart skräckslagna av ljudet på grusvägen. Tusen tankar hinner snurra i mitt huvud på en halv sekund om vad som kan hända, vad jag måste göra, och reflexmessigt drar jag i "nödbromsen" och svänger runt honom. På den hlava sekunden hinner jag se att de som lät som ett åskmuller kommer från ett riktigt monsterisflak som hängt efter en bergvägg i skogen, och som nu släppte på grund av det milda vädret. Suck, de måste såklart hända när vi rider ut, en gång på jättelänge. Allt slutade väl som tur är och fegisarna hade inte mycke att säga till om.