Viljan som övervann elden

Det är morgon och jag håller på att vakna. Är inte alls sugen på att gå upp faktiskt. Ställde klockan på 07.00 och nu är klockan snart 08.00. men idag vaknade jag hemma och kan jag sova lite längre. Igår hade vi föreläsning med Lassa Gustavsson. Min Artikel om Lasse följer nedanför.
För 30 år sedan blev Lasse Gustavsson svårt brännskadad. Igår besökte han Nordiska Folkhögskolan för att berätta sin historia och om viljan att ta tag i sitt liv när det verkligen gäller.

– För att bli en fri människa måste du ta del av de som livet bjuder, även det jobbiga, sa Lasse under gårdagens föreläsning.
Det är förmiddag och gymnastiksalen har fyllts med elever. Lasse Gustavsson, brandman och föreläsare, kliver ut på scenen. På bred göteborgska ber han om dämpad belysning innan han för åskådarna trettio år tillbaka i tiden.
När Lasse vaknade upp i maj för trettio år sedan på ett sjukhus i Stockholm var han både blind och döv. Han hade överlevt och mådde bra. Han var 24 år gammal och hade varit ute på jobb tillsammans med en kollega då dem hamnade i centrum av en explosion som kunde höras över stora delar av Göteborg. Under uppvaknandet mindes han olyckan som om det hänt igår medan det i verkligheten gått två månader. Under ett år låg han på sjukhus och inte en dag gick utan att någon anhörig var där och hälsade på honom. Förutom Lasse själv hade människorna i hans närhet ett behov av att bearbeta händelsen.
Under föreläsningen pratar han om vikten av kommunikation mellan människor och motivationen att fortsätta framåt i svåra situationer. För Lasse är elden inte bara en påminnelse om sin olycka utan även en symbol för allt du kan bränna dig på som människa. Han sammanfattar vägen tillbaka efter olyckan i tre faser; bearbeta, landa och begripa.        
Enligt honom är det viktigt att sätta upp mål och våga utmana sig själv mentalt, emotionellt, och fysiskt för att känna sig fri.
Han berättar målande om sina upplevelser med både kroppsspråk och ord. Med sin charm och humor får han publiken att skratta flera gånger om, samtidigt som allvaret finns där. Trots det Lasse varit med om är det en livsglad person man möter som tog tag i sitt liv när det verkligen gällde. 

Lina Johansson, Nordiska Folkhögskolan



Uppe i hundraapplåder på Poeter.se de kan va värt en applåd


Hur ofta städar du?

Hur ofta städar du?
Jag städar så ofta att det är värt att skriva om när de väl händer.
Hur ser din garderob ut?
När det finns lediga galgar då är det dags att börja ta tag i klädhögen nedanför.
Vad är det bästa med att städa?
Jag blir så sjukt lycklig när jag hittar saker jag glömt bort att jag hade.
Motto:
A clean house is a sign of a wasted life
Plus: Det syns att man har städat!

De känns sådär ibland du kanske också har känt du kanske förstår

De känns sådär i magen när man tittar fast man inte vill för man vet att man blir orolig men är för nyfiken för att låta bli. När man vet att man mår bra nu fast man måste bara titta en gång för att hålla koll. Vara säker fast man inte vill veta. Jag hatar den känslan av stickande nyfikenhet som förvandlas till ångest. Jag vill radera den och precis när jag tror den är borta dyker känslan upp där. Nyfikenheten jag vill banka ner långt långt ner och kväva tills inte ens minnet kan andas. avundsjukan som dansar sin egen lilla dans skrattar och hånar att du tittade fast du inte ville. avundsjukan förklädd i nyfikenhetens mjuka tyger som handfast för åt fel håll. Ibland känns det så. Känner du också så. Du kanske förstår.

Sommarblomma

Projektutbildningen rullar på och jag försöker hoppa på allt skoj jag kan hitta på UPP! Nu ska jag vara med och marknadsföra ett språkcafé som ska hållas varannan vecka i sommar. Sen har det hänt lite andra bra saker. äntligen.

Ord.


Det du inte ser är fortfarande vad det är

Den sjuka morfadern visar något för flickan
- Vad är det här? var frågan.
Flickan svarde:
- En amulett
Han stänger handen, rör den andra över i cirklar och öppnar handen. Amuletten är borta.
- Vad är det nu? 
Flickan svarar:
- Ingenting
Morfar:
- Du ser den inte, men det är fortfarande en amulett.

/Förortsungar


släpp.

släpp de. släpp. Tror de är bra att få distans till saker och inte falla tillbaka i gamla spår som inte leder någonstans. Tänka framåt. landa lite och flyga med starkare vingar. Känt mig vilsen så länge. förvirrad. men tror de börjar klarna lite. lite. lite. i den här berg och dalbanan.

Gamla glada smärtsamma minnen

Sitter och tittar igenom gamla bilder till min scrapbook och vissa minnen gör lite ont, men antar att det är bäst såhär och jag har det faktiskt ganska bra. Får svälja och trycka ner känslan långtlångt ner och stampa envist så att det inte bubblar upp och blir kaos. Se framåt nu och spara minnena och kom ihåg varför det är som det är idag.

Shoppling

Scrapbook och Coffecup. Allt som behövs en sån här dag.

Rosa power

Carolina är verkligen en vild galen kvinna och jag älskar hennes böcker och hennes konst. En kvinna som inte skäms för något och hon delar verkligen öppet med sig av sitt liv i den här boken. Älskar den. Boktips som ger inspiration och livsglädje.

Tasty.



Färg.


Delicious


Piano.

Beethoven

Ord.


PS. Sture Hegerfors GP.


Mer om Hegerfors gå in på hegerfors.se


Kära dagobok

Bloggen är som en dagbok.
Jag tittade tillbaka till 2008. Vad jag gjorde då. Hur jag tänkte. kände. levde.
Jag var nykär. hade haft körtelfeber. flyttat till ett nytt stall. Hade bra och dåliga stunder. skulle börja andra året på gymnasiet. Nu är jag kvar i samma stall och är fortfarande tillsammans med Anders. Annars har mycket förändrats, men jag känner ändå igen mig själv. Att det är mina ord och att jag inte försökt vara någon annan. Jag förändras växer upp, men det finns ändå kvar. Det där lilla som gör att jag är jag. En stor del av mig är mina drömmar. Saker jag vill göra och uppleva. mina mål och framtiden. Min största rädsla är inte att ångra det jag gjort utan att ångra det jag aldrig gjorde. Så kära dagbok. kära blogg. du innehåller orden av mitt liv. 

Jag har en dagbok ingen får läsa en dagbok där jag gömmer mina hemliga ord känslor och tankar. Jag skriver inte ofta i den, men jag skriver och sparar det viktiga. Ofta när jag är ledsen. arg eller väldigt glad. Ofta glömmer jag spara mina hemliga ord, men ibland för att inte glömma det som gjort mig till den jag är. För att inte glömma att livet faktiskt förändras även om tiden står blick stilla ibland.   


Vinter

Det är lite för mycket vinter... och det är två eller tre månader kvar beroende på hur snäll mars är. Kan ni fatta att det har gått ett år... Jag vet inte riktigt om jag kan de, de har hänt en hel del och det gick fort. Sådär fort att man undrar vad som egentligen hände... hann jag med något över huvudtaget? Det känns lite som en dröm där allting bara händer, man är på ett ställe och helt plötsligt på ett annat. Helt plötsligt blev det julafton och helt plötsligt var den över... Hade ni en fin jul? Jag var i Göteborg med mamma och morfar och hästarna så de var en fin jul för min del. Jag fick en systemkamera av mamma, pengar av pappa som jag ska spara till körkort, och ett par ursnygga skor från 67 (mitt favoritskomärke bredvid Vagabond). Jag har ätit för mycket julmat så jag har bestämt mig för att dra ner på det i fortsättning och dricka alldeles för mycket kaffe istället. Idag har jag bara tagit hand om mig själv, slingat håret, lagt ansiktsmask, fixat naglarna, rakat benen... sånt tjejgöra. Ikväll ska jag iväg till mina storforsflickor. Det var längesen nu vi träffades allihop. God fortsättning.

Hey soul sister



Dansa min lilla flicka så ska du se att pojkarna kommer snurras runt dina vrister och fälla dig som ett träd i skogen
Kärleken är lika skev som att torskar faktiskt älskar

Tidigare inlägg
RSS 2.0