idag ler hon för någon räddade henne den dagen
Sakta går hon framåt i dimman
Kvällen är sen kvällen blir natt
kylan knottrar hennes armar
händerna darrar när hon drar ett bloss
spårvagnarna har slutat gå
alla har gått hem och nu går hon runt ensam
Göteborg är upplyst i höstnatten
Morgonen är påväg
inga tankar finns kvar krogarna stänger
vattnet fryser sakta i vattenpölarna
Hamnen är upplyst båtarna gungar fridfullt
hon tittar ut över göta älv och stänger in alla tankar längre in
och hoppar
kylan förlamar hennes kropp fingrarna försvinner armarna magen
ljuset sticker i ögonen
bredvid sitter en suddig själ
bredvid sitter en suddig själ
en slang är kopplad till hennes arm
Allt är vitt sjukhusvitt
någon närmar sig och smeker hennes kind
hon urskiljer ett otydligt leende
Någon går iväg och någon i vit rock kommer snart in
hon tänker ånej ånej
hennes kropp vaknar till liv hon sträcker på tårna
huvudet värker illamåendet väller fram i kroppen
Hon minns det kalla vattnet
hur hon sakta blev fri kroppsdel för kroppsdel
tills någon fänglslade hennes handled
hur hon sakta blev fri kroppsdel för kroppsdel
tills någon fänglslade hennes handled
tills någon släpade henne och la henne på hård kall mark
begravde hennes kropp under tunga tyger
blått ljus färgade ögonlocken hon lyftes upp röster brottades i luften
hon somnade
hon hade misslyckats
idag ler hon för någon räddade henne den dagen
idag ler hon för hennes räddade liv kunde rädda någon annan precis som någon räddat henne
Vi lekte änglar istället
Jag förstorar upp
Jag ser världen
men livet är inte så vackert
Jag förstorar upp
Det är svårt att leka sherlock holmes
uppifrån
och ner
Granskar den noga
genom ett trasigt förstoringsglas
ser lite skevt
men tycker om
dem förtrollande färgerna
som sprider sig genom luften
som dansar på
betongen
och dem gråa asfaltsvägarna
ler lite lagom
torkar blodet från min fötter
från en trasig glasskärva som fallit ner
och rispat mina sargade fötter
som vandrat heta dagar och kalla nätter
som sörgt i blindo
efter en hel väg
där gräset är mjukt och
smeker mina ben
kittlar mig
och fjärilar som flyger
kärleksfullt i en dans
som aldrig tar slut
men livet är inte så vackert
tonerna tar slut
fjärilarna dör i vinden
och blodet rinner nedför mina kinder
du slog hårt
och kriget bröt ner mig
kriget som du vann
Jag förstorar upp
dramatiserar
regisserar
planerar och derrigerar
vill att det ska vara på mitt sätt
att
fan.
nånting kan väll vara komplett
och inte sluta som en röra
en misslyckad omelett
Det är svårt att leka sherlock holmes
utan ledtrådar
utan spår att följa
Lägger ihop bitar som inte finns
och bygger upp en egen verklighet
som kallas drömmen
Drömmen om en vacker värld
Jag saknar inte smällen av att landa igen
Jag saknar dina vibrationer från din röst som får min kropp att darra ner i tårna och får mig att tappa fotfästet och falla fritt
Jag saknar inte smällen av att landa igen
Poeters hyllningar
folk frågar sig
Varför poeter så ofta hyllar kvinnan
Oftast som en gudinna
Det är egentligen ej svårare än så
än att vi havom skådat djupt
samt däri funnit sanningen
Av S.A.I. Steve Lando på Poeter.se eller på stevelando.blogspot.com där ni även hittar andra bra dikter
Om jag bara fick andas luften innan musiken börjar spela
Jag tittar ut, ser luften och tänker att jag vill andas den. Men jag vågar inte, jag vill inte förstöra illusionen och stannar kvar på min plats. Sluter ögonen och ser ljusfläckar dansa på ögonlocken, en springa ljus smiter in för jag glömmer pressa ihop tillräckligt. När jag tittar upp ser jag ingenting mer, gitarrmannen har stulit mina ögon och jag lyssnar tills tonerna dör ut.
Jag chippar efter luft men den är borta. Blind börjar jag gå för att hitta ut.
Snälla låt mig hitta ut
Snälla låt mig se igen
Snälla ge tillbaka luften
Gitarrmannen med den lilla strimman ljus tog mina ögon och när jag tittade upp såg jag ingenting mer.
Jag hör musiken. Inatt ska jag älska en gitarr igen och låta tonerna dansa med mitt hjärta. Jag kan inte låta bli och blind dansar jag fortare fortare. Letar inte längre. Orkar inte. Jag vill inte ut. Låter tonerna leda mig. Vill låta tonerna lura mig igen och igen. Dina smekande toner mot min hud gör mig flyktigt lycklig. Lycklig ekar i mörkret. Natt efter natt i blindo. Låt mig lida för dina vackra bedragande toner ber min kropp.
Tonerna dör ut och jag är mer vilsen än förut.
Blind börjar jag leta efter fönstret jag tittat ut genom och lovar att den här gången våga öppna.
Om jag bara fick andas luften innan musiken börjar spela igen så kanske jag kan se igen. Aldrig mer sluta ögonen och låta förblindande ljus smita in.
Om jag bara fick andas luften innan musiken börjar spela igen
Jag tittar ut, ser luften och tänker att jag vill andas den. Men jag vågar inte, jag vill inte förstöra illusionen och stannar kvar på min plats. Sluter ögonen och ser ljusfläckar dansa på ögonlocken, en springa ljus smiter in för jag glömmer pressa ihop tillräckligt. När jag tittar upp ser jag ingenting mer, gitarrmannen har stulit mina ögon och jag lyssnar tills tonerna dör ut.
Jag chippar efter luft men den är borta. Blind börjar jag gå för att hitta ut.
Snälla låt mig hitta ut
Snälla låt mig se igen
Snälla ge tillbaka luften
Gitarrmannen med den lilla strimman ljus tog mina ögon och när jag tittade upp såg jag ingenting mer.
Jag hör musiken. Inatt ska jag älska en gitarr igen och låta tonerna dansa med mitt hjärta. Jag kan inte låta bli och blind dansar jag fortare fortare. Letar inte längre. Orkar inte. Jag vill inte ut. Låter tonerna leda mig. Vill låta tonerna lura mig igen och igen. Dina smekande toner mot min hud gör mig flyktigt lycklig. Lycklig ekar i mörkret. Natt efter natt i blindo. Låt mig lida för dina vackra bedragande toner ber min kropp.
Tonerna dör ut och jag är mer vilsen än förut.
Blind börjar jag leta efter fönstret jag tittat ut genom och lovar att den här gången våga öppna.
Om jag bara fick andas luften innan musiken börjar spela igen så kanske jag kan se igen. Aldrig mer sluta ögonen och låta förblindande ljus smita in.
Om jag bara fick andas luften innan musiken börjar spela igen
Du knackar inte på Du bara rusar in
Sommaren närmar sig
Tränger sig på utan att jag bett om det
Vem bad dig komma hit
Vem har skickat dig och dina undersatar
att plåga mig år efter år
Salt som klibbar mot kroppen
Sol som bränner sönder min vinterbleka hud
Smälter allt vackert
det oskyldigt vinterbleka
så det ofrivilligt och förvirrat
förs samman bildar kaos
Hur vågar du
Lämna mig ifred i min vinterkyla
Låt mig frysa kalla höstkvällar
bland färgglada ruttnande löv
Låt snön kväva livet
Jag vet var jag finns då
strukturen av plogade vägar
instängda människor i mörka lägenheter
Allt på sin plats
Jag lever efter rutiner
Slipper bli förvirrad
Slipper alla branta ruiner
Efter sommarens skenheliga glädjerus
Var är din uppfostran
Du knackar inte på
Frågar inte om du får komma in
Du bara rusar in
Tar allt med storm
Och utan ett ljud försvinner du lika fort
Lämnar färgglada döende löv efter dig
Som får börja om
i mörkret
i kylan
som igen får börja om
hitta vägen
i den mörka långa vinter kylan
Du har inga ord kvar
Får man älska någon annans ord
så mycket att man inte ger dem tillbaka
Du gav dem till mig
och nu vill jag ha kvar dem
spika fast dem på väggen
bokstav efter bokstav
så att dem aldrig kan fly iväg
du gick
men jag höll krampaktigt kvar dina ord
jag behåller dem skrek jag
försök leva utan ord
ropade jag efter dig
En gång när jag öppnade fönstret
slet sig ett ord iväg
jag sträckte mig snabbt ut
och spikade fast det igen
Du förtjänar inte ord
upprepade upprepade upprepade jag
hammaren slog hårt
En gång gled ett ord ut genom dörren
Utan en tanke hann det smita ut
Ut i tomheten och rakt på dig
Du föraktade det
tittade bort
Det kröp sakta tillbaka till mig
besviken
du föraktade dina egna ord
som längtade efter dig
Du som varsamt älskat dem
Gett dem tröst
anledning att finnas till
Nu är du tyst varje gång du ser mig
Ibland smiter ett av dina ord rakt på dig
Slåss för att dem hatar och saknar dig
Jag behöll dina ord
och jag vill inte dela med mig
Din mun är för evigt stum
när du ser mot mig
Du har inga ord kvar
inga ord kvar som kan såras
så som orden du gav till mig
Får man älska någon annans ord
så mycket att man inte ger dem tillbaka
Du gav dem till mig
och nu vill jag ha kvar dem
spika fast dem på väggen
bokstav efter bokstav
så att dem aldrig kan fly iväg
du gick
men jag höll krampaktigt kvar dina ord
jag behåller dem skrek jag
försök leva utan ord
ropade jag efter dig
En gång när jag öppnade fönstret
slet sig ett ord iväg
jag sträckte mig snabbt ut
och spikade fast det igen
Du förtjänar inte ord
upprepade upprepade upprepade jag
hammaren slog hårt
En gång gled ett ord ut genom dörren
Utan en tanke hann det smita ut
Ut i tomheten och rakt på dig
Du föraktade det
tittade bort
Det kröp sakta tillbaka till mig
besviken
du föraktade dina egna ord
som längtade efter dig
Du som varsamt älskat dem
Gett dem tröst
anledning att finnas till
Nu är du tyst varje gång du ser mig
Ibland smiter ett av dina ord rakt på dig
Slåss för att dem hatar och saknar dig
Jag behöll dina ord
och jag vill inte dela med mig
Din mun är för evigt stum
när du ser mot mig
Du har inga ord kvar
inga ord kvar som kan såras
så som orden du gav till mig
När allt handlar om dig
S: Du har inte funderat på?
L: Jo, jo de har jag
många gånger
S: Jaså Många har rekommenderat de...
L: mm
S: Jag har funderat på de själv...
L: Va! oj?
S: Fast aldrig vågat!
L: Ne de brukar va så...
S: Men de skulle vara spännande att prova något nytt
L: mm fast ne orkar inte
S: nehe orkar inte haha... aja men jag ska nog hmm...
Fast... hmmm...
L tänker tankarna är långt borta
L: (varför varför varför)
S tänker också. på något annat som här och nu.
S: hmm... (röd ser god ut fast den blå... är ju...) åh...!
Vad ska du ha?
L avbryts i sina tankar
L: Va? Inget...
S: Nehe... men kom igen!
L försvinner bort igen.
S börjar sin beställning
S: okej... vad tycker du om nr 3? jaha, ne då tar jag inte den iallafall.
Då...
Jag tar tre kulor en sån där röd som är där. Är den god? Har hört den ska va...
okej bra, då ska jag ha den och en lakrits och en vanilj och så jordgubbs topping.
Japp de är bra så.
43:-?
okej fyrtio och så en två tre kronor.
L tänker tänker tänker
(Fan jag måste)
S: Hallå ska du ha nåt eller!?
L: Jag tar en kula att skjuta idioten i skallen med och två jag kan sparka hårt på. Så de tar slut snabbt svider och gör j..l.t ont! har ni det!
Går...
S: Du har inte funderat på?
L: Jo, jo de har jag
många gånger
S: Jaså Många har rekommenderat de...
L: mm
S: Jag har funderat på de själv...
L: Va! oj?
S: Fast aldrig vågat!
L: Ne de brukar va så...
S: Men de skulle vara spännande att prova något nytt
L: mm fast ne orkar inte
S: nehe orkar inte haha... aja men jag ska nog hmm...
Fast... hmmm...
L tänker tankarna är långt borta
(varför varför varför)
S tänker också. på något annat som här och nu.
S: hmm... (röd ser god ut fast den blå... är ju...) åh...!
Vad ska du ha?
L avbryts i sina tankar
L: Va? Inget...
S: Nehe... men kom igen!
L försvinner bort igen.
S börjar sin beställning
S: okej... vad tycker du om nr 3? jaha, ne då tar jag inte den iallafall.
Då...
Jag tar tre kulor en sån där röd som är där. Är den god? Har hört den ska va...
okej bra, då ska jag ha den och en lakrits och en vanilj och så jordgubbs topping.
Japp de är bra så.
43:-?
okej fyrtio och så en två tre kronor.
L tänker tänker tänker
(Fan jag måste)
S: Hallå ska du ha nåt eller!?
L: Jag tar en kula att skjuta idioten i skallen med och två jag kan sparka hårt på.
Så de tar slut snabbt svider och gör j..l.t ont! har ni det!
Så de tar slut snabbt svider och gör j..l.t ont! har ni det!
Går...
Jag ramlar
Det värker
Det värker i min fötter i mina ben i mina armar i mina händer under huden i min mage surrar flugor och strax ovanför tynger ett hål.
Det värker
Det värker i mina ögon i mina hälar i mina tår ar som faller ner längs kinden som bränner som fräter sönder inifrån och ut utifrån och in i mitt huvud som äts upp av hundra larver som kryper som du planterade där.
Jag ligger ner jag sitter upp jag reser mig upp jag står jag går jag ramlar jag ligger ner det värker
Det
värker
Det värker
Det värker i min fötter i mina ben i mina armar i mina händer
Det värker i min fötter i mina ben i mina armar i mina händer
under huden sticker stenbitar tränger fram pumpar ut från
hjärtat i min mage surrar flugor och strax ovanför tynger ett hål.
Det värker
Det värker i mina ögon i mina hälar i mina tår ar som faller ner
Det värker i mina ögon i mina hälar i mina tår ar som faller ner
längs kinden som bränner som fräter sönder inifrån och ut
utifrån och in i mitt huvud som äts upp av hundra larver som
kryper som du planterade där.
Jag ligger ner jag sitter upp jag reser mig upp jag står jag går jag ramlar jag ligger ner det värker
Det
värker
Jag ligger ner jag sitter upp jag reser mig upp jag står jag går jag ramlar jag ligger ner det värker
Det
värker
Du stal min doft
Jag var en blomma i mitt förra liv
Jag svär på att jag var en blomma i mitt förra liv
Det är därför jag känner mig så vissen
Någon plockade mig när jag var som vackrast och lät mig dö långsamt
Svältfödde mig med sin närhet
tyckte jag var vacker till en början
stirrade på mig
luktade på mig
Dina lungor stal min doft
och du lät mig dö
slängde ut mig
glömde
lät mig ruttna
så ensam
bland andra döda själar
var det du som plockade mig?
för att jag var vackrast bland alla ängs blommor
för att du visste att jag skulle bli din dotter
ditt sommarbarn
Jag tror inte det för ditt hjärta är varmt som solen
var det du som plockade mig?
för att du var avundsjuk på min skönhet
för att alla tittade på mig och älskade mig
om det var du
så är det därför jag är vissen
vissen för att du inte såg din egen skönhet
och tog min
Var det du som plockade mig?
För att jag skulle vara en av alla dina blommor
tills du tröttnade och lät mig dö långsamt
Det var du som plockade mig
och jag kom tillbaka
blodet sprängde av hämnd
jag skrek av smärta
Du var en diamant i ditt förra liv
så vacker att titta på
så många ville ha dig
och du blev krossad
Du föddes förkrossad
kall och vacker
och förvandlade varm skönhet till vissna blommor
Jag var en blomma i mitt förra liv
Det är därför jag känner mig så vissen
Jag kom tillbaka
Blodet sprängde av hämnd
tills
jag mötte dina kalla ögon
och förstod
visste
att du är ensam som jag
och förstod
visste
att den vissna blomman mött sin krossade diamant
Se gärna mina bokmärkta dikter skrivna av andra medlemmar. läsvärda talanger!
Jag var en blomma i mitt förra liv
Jag svär på att jag var en blomma i mitt förra liv
Det är därför jag känner mig så vissen
Någon plockade mig när jag var som vackrast och lät mig dö långsamt
Svältfödde mig med sin närhet
tyckte jag var vacker till en början
stirrade på mig
luktade på mig
Dina lungor stal min doft
och du lät mig dö
slängde ut mig
glömde
lät mig ruttna
så ensam
bland andra döda själar
var det du som plockade mig?
för att jag var vackrast bland alla ängs blommor
för att du visste att jag skulle bli din dotter
ditt sommarbarn
Jag tror inte det för ditt hjärta är varmt som solen
var det du som plockade mig?
för att du var avundsjuk på min skönhet
för att alla tittade på mig och älskade mig
om det var du
så är det därför jag är vissen
vissen för att du inte såg din egen skönhet
och tog min
Var det du som plockade mig?
För att jag skulle vara en av alla dina blommor
tills du tröttnade och lät mig dö långsamt
Det var du som plockade mig
och jag kom tillbaka
blodet sprängde av hämnd
jag skrek av smärta
Du var en diamant i ditt förra liv
så vacker att titta på
så många ville ha dig
och du blev krossad
Du föddes förkrossad
kall och vacker
och förvandlade varm skönhet till vissna blommor
Jag var en blomma i mitt förra liv
Det är därför jag känner mig så vissen
Jag kom tillbaka
Blodet sprängde av hämnd
tills
jag mötte dina kalla ögon
och förstod
visste
att du är ensam som jag
och förstod
visste
att den vissna blomman mött sin krossade diamant
/Lina Johansson 2011
Befrielsen väg.
Text.
Dialogen mellan dig och mig
En annan kärlekshistoria
Havet i dina ögon förför och jag drunknar
det rasar
neråt
småsten som kastas
utför
ner mot havet
landar
sjunker
når botten
neråt
småsten som kastas
utför
ner mot havet
landar
sjunker
når botten
