Du knackar inte på Du bara rusar in

Sommaren närmar sig
Tränger sig på utan att jag bett om det
Vem bad dig komma hit
Vem har skickat dig och dina undersatar
att plåga mig år efter år
Salt som klibbar mot kroppen
Sol som bränner sönder min vinterbleka hud
Smälter allt vackert
det oskyldigt vinterbleka
så det ofrivilligt och förvirrat
förs samman bildar kaos

Hur vågar du
Lämna mig ifred i min vinterkyla
Låt mig frysa kalla höstkvällar
bland färgglada ruttnande löv
Låt snön kväva livet
Jag vet var jag finns då
strukturen av plogade vägar
instängda människor i mörka lägenheter
Allt på sin plats
Jag lever efter rutiner
Slipper bli förvirrad
Slipper alla branta ruiner
Efter sommarens skenheliga glädjerus

Var är din uppfostran
Du knackar inte på
Frågar inte om du får komma in
Du bara rusar in
Tar allt med storm
Och utan ett ljud försvinner du lika fort
Lämnar färgglada döende löv efter dig
Som får börja om
i mörkret
i kylan
som igen får börja om
hitta vägen
i den mörka långa vinter kylan


Dina ord




Namn:
?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här!

Trackback
RSS 2.0