idag ler hon för någon räddade henne den dagen
Sakta går hon framåt i dimman
Kvällen är sen kvällen blir natt
kylan knottrar hennes armar
händerna darrar när hon drar ett bloss
spårvagnarna har slutat gå
alla har gått hem och nu går hon runt ensam
Göteborg är upplyst i höstnatten
Morgonen är påväg
inga tankar finns kvar krogarna stänger
vattnet fryser sakta i vattenpölarna
Hamnen är upplyst båtarna gungar fridfullt
hon tittar ut över göta älv och stänger in alla tankar längre in
och hoppar
kylan förlamar hennes kropp fingrarna försvinner armarna magen
ljuset sticker i ögonen
bredvid sitter en suddig själ
bredvid sitter en suddig själ
en slang är kopplad till hennes arm
Allt är vitt sjukhusvitt
någon närmar sig och smeker hennes kind
hon urskiljer ett otydligt leende
Någon går iväg och någon i vit rock kommer snart in
hon tänker ånej ånej
hennes kropp vaknar till liv hon sträcker på tårna
huvudet värker illamåendet väller fram i kroppen
Hon minns det kalla vattnet
hur hon sakta blev fri kroppsdel för kroppsdel
tills någon fänglslade hennes handled
hur hon sakta blev fri kroppsdel för kroppsdel
tills någon fänglslade hennes handled
tills någon släpade henne och la henne på hård kall mark
begravde hennes kropp under tunga tyger
blått ljus färgade ögonlocken hon lyftes upp röster brottades i luften
hon somnade
hon hade misslyckats
idag ler hon för någon räddade henne den dagen
idag ler hon för hennes räddade liv kunde rädda någon annan precis som någon räddat henne
Dina ord
Trackback
