De känns sådär i magen när man tittar fast man inte vill för man vet att man blir orolig men är för nyfiken för att låta bli. När man vet att man mår bra nu fast man måste bara titta en gång för att hålla koll. Vara säker fast man inte vill veta. Jag hatar den känslan av stickande nyfikenhet som förvandlas till ångest. Jag vill radera den och precis när jag tror den är borta dyker känslan upp där. Nyfikenheten jag vill banka ner långt långt ner och kväva tills inte ens minnet kan andas. avundsjukan som dansar sin egen lilla dans skrattar och hånar att du tittade fast du inte ville. avundsjukan förklädd i nyfikenhetens mjuka tyger som handfast för åt fel håll. Ibland känns det så. Känner du också så. Du kanske förstår.