Jag har haft honom sen jag var åtta år. Då var han bara en liten tanig skrutt och oturskorp. Han är fortfarande tanig och en oturskorp, men ett antal storlekar större. Han har alltid varit så otroligt snäll och förnuftig som en liten professor. Han lärde sig knacka på dörren hemma i storfors. Nu är han dålig. riktigt dålig. Han har fått ett bett i magen och ligger hos veterinären. Det kan gå bra eller vara riktigt riktigt illa om bettet har nåt intill magen. Jag vet inte vad jag gör då, men de kommer kännas jävligt tungt. Det känns som han alltid funnits hos mig. Nu är det bara att vänta. Winston är vår bruna greyhound.