Vaknar upp. Känner i kroppen att det är något på gång idag. Jag borde vara trött. De är jag inte. Inte idag. Skyndar mig upp ur sängen för att packa de sista och sätter på vatten på spisen. Hoppas att jag ska hinna få i mig den svarta sörjan innan jag måste gå. Hinner som vanligt med en eller två klunkar. Känner den vanliga resestressen krypa i kroppen. Rädslan att inte hinna. Att det ska vara köer. Att det ska ha hänt en olycka. Att jag ska bli sen och missa bussen. Väskan är tung, men jag tar mig fram i gatlyktornas gula sken. Kommer fram till hållplatsen och får vänta några minuter. Det värker i ryggen och jag blir irriterad på mig själv att jag inte tränat den bättre. Lovar mig själv att när jag kommer hem ska jag börja träna. Som jag brukar tänka. Bussen är full av morgontrötta människor. Resan går fort och New Age spelar i mina hörlurar. Om några minuter är jag framme och människorna börjar plocka med sina väskor som om dem är rädda att inte hinna av annars. Jag har hunnit fram och har en hel halvtimma till godo. Sen går bussen. Till Oslo.