De fick bli mammas tur att ställa ut den här gången och de gick lysande. Va kul i se på för en gång skull. Varga fick jättefin bedömning och nu väntar finalen.

Tog mig upp tillslut även om jag trivdes väldigt bra under det fluffiga täcket. En mycket trevlig kväll med mina fina klasskamrater. Imorgon checkar vi ut från rum 012.

Fryser och är trött. Längtar liksom hem. Väldigt mkt. De är bara kallt trots de varma täcket. Här är mitt, Therese och Magdalenas Norgeboende i alla fall.

Var väl i tid och hade mkt tid att vara nervös och ladda på. Men de gick bra. Blir lite bättre för varje gång, men behöver öva mig mer på intervjuteknik. Parkteateret var min typ av ställe. De var där vi möttes. Lite som Göteborgs pustervik.

Tro de eller ej. Det ska föreställa äggmackor som resekost. Ska försöka uppdatera resans händelser. Spara minnena i ord. Just nu händer det inte så mycket. Vi sitter på en buss. Gobybus. Och vi har passerat tullen. Jag är för första gången i Norge. Men de är nog fortfarande svensk luft som cirkulerar här inne.

Vaknar upp. Känner i kroppen att det är något på gång idag. Jag borde vara trött. De är jag inte. Inte idag. Skyndar mig upp ur sängen för att packa de sista och sätter på vatten på spisen. Hoppas att jag ska hinna få i mig den svarta sörjan innan jag måste gå. Hinner som vanligt med en eller två klunkar. Känner den vanliga resestressen krypa i kroppen. Rädslan att inte hinna. Att det ska vara köer. Att det ska ha hänt en olycka. Att jag ska bli sen och missa bussen. Väskan är tung, men jag tar mig fram i gatlyktornas gula sken. Kommer fram till hållplatsen och får vänta några minuter. Det värker i ryggen och jag blir irriterad på mig själv att jag inte tränat den bättre. Lovar mig själv att när jag kommer hem ska jag börja träna. Som jag brukar tänka. Bussen är full av morgontrötta människor. Resan går fort och New Age spelar i mina hörlurar. Om några minuter är jag framme och människorna börjar plocka med sina väskor som om dem är rädda att inte hinna av annars. Jag har hunnit fram och har en hel halvtimma till godo. Sen går bussen. Till Oslo.

Och vad gömmer sig här tro...! Jo en liten morrontrött Minna!

Låter sista bussen föra mig hem från mitt hjärta. Kärleken fann mig och jag fann kärleken. Lycklig och hoppfull dök den upp. "Jag tänker tänk om och sen tänker jag att jag tror på ödet". Så tänker jag, för hur jävligt de än kan kännas, har ödet något annat planerat för dig. Något du kanske inte trodde var möjligt. Vill inte sitta på den här bussen. Vill redan tillbaka. Men Norge väntar och jag måste hem och packa. En spännande vecka väntar. Och när jag åker hem igen möts jag av mitt hjärta igen.

Söndasmys hemma hos min älskling. Lagat lyxfrukost och slappat vid tvn. Kokade ihop fattiga riddare bland annat. Förbereder mig inför oslo. Imorgon åker klassen dit. Efter mycket tvivel hittade jag tillslut vad jag ville skriva om. Jag googlade runt som en galning och hittade ett musikllipp med den norske artisten Jonas Alaska. Och efter ett antal telefonsamtal fick jag tag på managern och fick en intervju. Gissa om jag är glad just nu.