Vi var dem kändaste popartisterna i hela världen när jag var liten
1991.
Jag föds och himlen är blå ute. Jag föddes på 90talet, men kommer egentligen inte ihåg så mycket mer än jag var ett busigt barn som hade det bra. Vi lekte dunken i vårt lilla kvarter och tältade på varandras bakgårdar, cyklade ner till den lilla småbåtshamnen och fiskade mörtar och cyklade vidare längs grusvägen och plockade smultron hos din mormor och morfar. Vi mimade till Spice Girls och Aquas ”Im a barbie girl in a barbie girl” i färgglada tights och bikiniöverdel. Vi var häftigast på hela skolan när vi stod längst fram på roliga timmen. Vi var dem kändaste popartisterna i hela världen när vi stod där framme och mimade med en borste i varsin hand.
Jag undrar lite vad som hände med dig. Jag undrar varför du sprang iväg så fort. eller var det jag som sprang. Var det mitt fel som inte höll kvar dig lite längre och varför berättade du aldrig varför du gick och varför sa du aldrig hej då. Vart tog du vägen. Jag saknar dig och letar och letar, men jag hittar dig inte någonstans. Leker du fortfarande dunken med mig eller kurragömma och vill att jag ska hitta dig. Det kanske är du som väntar på mig för att jag så gärna ville bli stor, men du var för liten. ville vara liten. Jag började räkna framåt för tidigt så du kunde inte förstå. Du kanske trodde vi lekte kurragömma och du gick och gömde dig och väntar på att jag ska hitta dig. Kanske. Eller så var det för att jag envist gömde delar av dig, tryckte ner dig i byrålådor, i lådor i källaren, i lådor på vinden. Glömde del efter del bort dig för att få röka den första cigaretten, bli full och vingla ner i ett dike för första gången, trycka en nål i örat i badrummet och bevisa för alla att jag lämnat dig nu. Jag gjorde nog allt för att bli av med dig för att du aldrig verkade vilja gå. Du var så klängig och envis. Nu när du tillslut är helt borta känns det tomt.
Jag vill inte bli vuxen utan dig så kom tillbaka för jag har börjat leta nu. Jag vill säga förlåt för att jag glömde bort dig och göra din bekymmerslösa livsgnista till en del av mitt otillräckliga liv. Vi kan sitta ner på en solig gräsmatta och ta det lugnt tillsammans och prata gamla minnen innan vi sätter oss i karusellen igen. tillsammans. Du kan påminna mig om leken och lusten och glädjen att åka framåt och skratta åt farten och virvlande färger som flyger förbi. och stanna tiden att stå stilla och plocka varmt sommarröda smultron gömda i en vägkant. Jag lovar att aldrig lämna dig igen och jag lovar att vara busig om du lovar att se dig för och inte glömma betala räkningen.
Vi kan nog få ett rätt så bra liv du och jag tillsammans när jag väl hittar dig igen.
1991.
Jag föds och himlen är blå ute. Jag föddes på 90talet, men kommer egentligen inte ihåg så mycket mer än jag var ett busigt barn som hade det bra. Vi lekte dunken i vårt lilla kvarter och tältade på varandras bakgårdar, cyklade ner till den lilla småbåtshamnen och fiskade mörtar och cyklade vidare längs grusvägen och plockade smultron hos din mormor och morfar. Vi mimade till Spice Girls och Aquas ”Im a barbie girl in a barbie girl” i färgglada tights och bikiniöverdel. Vi var häftigast på hela skolan när vi stod längst fram på roliga timmen. Vi var dem kändaste popartisterna i hela världen när vi stod där framme och mimade med en borste i varsin hand.
Jag undrar lite vad som hände med dig. Jag undrar varför du sprang iväg så fort. eller var det jag som sprang. Var det mitt fel som inte höll kvar dig lite längre och varför berättade du aldrig varför du gick och varför sa du aldrig hej då. Vart tog du vägen. Jag saknar dig och letar och letar, men jag hittar dig inte någonstans. Leker du fortfarande dunken med mig eller kurragömma och vill att jag ska hitta dig. Det kanske är du som väntar på mig för att jag så gärna ville bli stor, men du var för liten. ville vara liten. Jag började räkna framåt för tidigt så du kunde inte förstå. Du kanske trodde vi lekte kurragömma och du gick och gömde dig och väntar på att jag ska hitta dig. Kanske. Eller så var det för att jag envist gömde delar av dig, tryckte ner dig i byrålådor, i lådor i källaren, i lådor på vinden. Glömde del efter del bort dig för att få röka den första cigaretten, bli full och vingla ner i ett dike för första gången, trycka en nål i örat i badrummet och bevisa för alla att jag lämnat dig nu. Jag gjorde nog allt för att bli av med dig för att du aldrig verkade vilja gå. Du var så klängig och envis. Nu när du tillslut är helt borta känns det tomt.
Jag vill inte bli vuxen utan dig så kom tillbaka för jag har börjat leta nu. Jag vill säga förlåt för att jag glömde bort dig och göra din bekymmerslösa livsgnista till en del av mitt otillräckliga liv. Vi kan lägga oss ner på en solig gräsmatta nära varandra och titta upp på molngubbar som matar molnankor som långsamt blir en flygande fjäril och prata gamla minnen innan vi sätter oss i karusellen igen. tillsammans. Du kan påminna mig om leken och lusten och glädjen att åka framåt och skratta åt farten och virvlande färger som flyger förbi. och stanna tiden och stå stilla och plocka varmt sommarröda smultron gömda i en vägkant. Jag lovar att aldrig lämna dig igen och jag lovar att vara busig om du lovar att se dig för och inte glömma betala räkningen som kommer nästa månad.
Vi kan nog få ett rätt så bra liv du och jag tillsammans när jag väl hittar dig igen.
Jag föds och himlen är blå ute. Jag föddes på 90talet, men kommer egentligen inte ihåg så mycket mer än jag var ett busigt barn som hade det bra. Vi lekte dunken i vårt lilla kvarter och tältade på varandras bakgårdar, cyklade ner till den lilla småbåtshamnen och fiskade mörtar och cyklade vidare längs grusvägen och plockade smultron hos din mormor och morfar. Vi mimade till Spice Girls och Aquas ”Im a barbie girl in a barbie girl” i färgglada tights och bikiniöverdel. Vi var häftigast på hela skolan när vi stod längst fram på roliga timmen. Vi var dem kändaste popartisterna i hela världen när vi stod där framme och mimade med en borste i varsin hand.
Jag undrar lite vad som hände med dig. Jag undrar varför du sprang iväg så fort. eller var det jag som sprang. Var det mitt fel som inte höll kvar dig lite längre och varför berättade du aldrig varför du gick och varför sa du aldrig hej då. Vart tog du vägen. Jag saknar dig och letar och letar, men jag hittar dig inte någonstans. Leker du fortfarande dunken med mig eller kurragömma och vill att jag ska hitta dig. Det kanske är du som väntar på mig för att jag så gärna ville bli stor, men du var för liten. ville vara liten. Jag började räkna framåt för tidigt så du kunde inte förstå. Du kanske trodde vi lekte kurragömma och du gick och gömde dig och väntar på att jag ska hitta dig. Kanske. Eller så var det för att jag envist gömde delar av dig, tryckte ner dig i byrålådor, i lådor i källaren, i lådor på vinden. Glömde del efter del bort dig för att få röka den första cigaretten, bli full och vingla ner i ett dike för första gången, trycka en nål i örat i badrummet och bevisa för alla att jag lämnat dig nu. Jag gjorde nog allt för att bli av med dig för att du aldrig verkade vilja gå. Du var så klängig och envis. Nu när du tillslut är helt borta känns det tomt.
Jag vill inte bli vuxen utan dig så kom tillbaka för jag har börjat leta nu. Jag vill säga förlåt för att jag glömde bort dig och göra din bekymmerslösa livsgnista till en del av mitt otillräckliga liv. Vi kan lägga oss ner på en solig gräsmatta nära varandra och titta upp på molngubbar som matar molnankor som långsamt blir en flygande fjäril och prata gamla minnen innan vi sätter oss i karusellen igen. tillsammans. Du kan påminna mig om leken och lusten och glädjen att åka framåt och skratta åt farten och virvlande färger som flyger förbi. och stanna tiden och stå stilla och plocka varmt sommarröda smultron gömda i en vägkant. Jag lovar att aldrig lämna dig igen och jag lovar att vara busig om du lovar att se dig för och inte glömma betala räkningen som kommer nästa månad.
Vi kan nog få ett rätt så bra liv du och jag tillsammans när jag väl hittar dig igen.
/Lina Johansson 2011
finns även på min sida på Poeter.se
Dina ord
Trackback
