Gaffelljud Glas Det klingar

- Alltså det blir ju lite så

Människoprat ekar i den ljusa lokalen. Förväntansfulla och på väg någonstans, som jag. Jag är den som tycker dem slösar med pasta i en sallad, men ändå inte kan motstå att äta av den. Herre vad folk babblar, hela lokalen fylls med ljus och jag vill iväg. nu. Det flyger en eller två fjärilar i magen, men jag vet att dem kommer bli fler. Det blir dem alltid även om lugnet sprider sig utåt med en suck.

Snygga byxor sitter på en tjej som kommer in. estetiska. snygga. somriga. Lokalen fylls med människor. Det börjar närma sig.

Hon skriver säkert texter som hon skriker ut på en mörk scen. Det hade jag gjort om jag kunde skriva som hon. Jag vill skrika ut hennes ord och applåderas för hennes passion som ikväll blivit levande i min mun i publikens öron och själar.

Jag tittar upp. Väcks tillbaka av ett barn som skriker. Jag kan inte ens räkna människorna längre. Jag har redan försökt, min nyfikenhet tvingade mig. Men jantelagen sa åt mig att sluta glo.

En grön halsduk lyser, annars är allt mörkt i den ljusa lokalen. Vinterns färger har klätt människors kroppar så länge att dem glömt sommarens alla färger. Den gröna sjalen kämpar för att synas och locka fram regnbågens vackra färger och leda vägen tillbaka till sommarskatten. Snart kommer kön växa för vi längtar efter färg och lyckans lugn i vissas tankar. Jag väljer choklad, alltid choklad, passionens smältande sockersöta lycka.

Som du när du är nära.

Mina tankar avbryts. Dags att lämna in väskan. Det flyger i magen och ett nervöst leende letar sig fram. äntligen.

Ush vilken hemsk bild, men hon bryr sig säkert inte istället möter jag ett uttråkat leende.

-Trevlig resa!

Hennes trötta leende rinner förbi.

Jackan av

väskan

- Hur är det med smycken?

Jag tar mina saker och går runt och drömmer bland alla parfymer som ska stå i mitt badrum. En doft för varje veckodag. Går ut. Sockersuget har dött ut. glömts bort.

Jag ställer mig först i kön

Sitter precis vid fönstret och tittar ut över asfalten och undrar vem som kommer sitta vid min sida. Tänker på askans glasbitar som kan skära sönder motorerna och undrar om jag i så fall får flyga vid din sida. Tänker på dem stora rubrikerna. Tänker på vulkanaskan.

Nu.

Nu.

Husen blir små.

Jag undrar om dem hör fjärilarna i min mage flyga.

Tuggar maniskt på kinderna.

Förvirrat har jag glömt tuggummi. precis som förra gången.

Men nu. nu är jag påväg.

och himlen är djupt blå häruppe.

Gaffelljud Glas Det klingar

- Alltså det blir ju lite så

Människoprat ekar i den ljusa lokalen. Förväntansfulla och på väg någonstans, som jag. Jag är den som tycker dem slösar med pasta i en sallad, men ändå inte kan motstå att äta av den. Herre vad folk babblar, hela lokalen fylls med ljud och jag vill iväg. nu. Det flyger en eller två fjärilar i magen, men jag vet att dem kommer bli fler. Det blir dem alltid även om lugnet sprider sig utåt med en suck.

Snygga byxor sitter på en tjej som kommer in. estetiska. snygga. somriga. Lokalen fylls med människor. Det börjar närma sig.

Hon skriver säkert texter som hon skriker ut på en mörk scen. Det hade jag gjort om jag kunde skriva som hon. Jag vill skrika ut hennes ord och applåderas för hennes passion som ikväll blivit levande i min mun i publikens öron och själar.

Jag tittar upp. Väcks tillbaka av ett barn som skriker. Jag kan inte ens räkna människorna längre. Jag har redan försökt, min nyfikenhet tvingade mig. Men jantelagen sa åt mig att sluta glo.

En grön halsduk lyser, annars är allt mörkt i den ljusa lokalen. Vinterns färger har klätt människors kroppar så länge att dem glömt sommarens alla färger. Den gröna sjalen kämpar för att synas och locka fram regnbågens vackra färger och leda vägen tillbaka till sommarskatten. Snart kommer kön växa för vi längtar efter färg. och lyckans lugn i vissas tankar. Jag väljer choklad, alltid choklad, passionens smältande sockersöta lycka.

Som du när du är nära.

Mina tankar avbryts. Dags att lämna in väskan. Det flyger i magen och ett nervöst leende letar sig fram. äntligen.

Ush vilken hemsk bild, men hon bryr sig säkert inte istället möter jag ett uttråkat leende.

-Trevlig resa!

Hennes trötta leende rinner förbi.

Jackan av

väskan

- Hur är det med smycken?

Jag tar mina saker och går runt och drömmer bland alla parfymer som ska stå i mitt badrum. En doft för varje veckodag. Går ut. Sockersuget har dött ut. glömts bort.

Jag ställer mig först i kön

Sitter precis vid fönstret och tittar ut över asfalten och undrar vem som kommer sitta vid min sida. Tänker på askans glasbitar som kan skära sönder motorerna och undrar om jag i så fall får flyga vid din sida. Tänker på dem stora rubrikerna. Tänker på vulkanaskan.

Nu.

Nu.

Husen blir små.

Jag undrar om dem hör fjärilarna i min mage flyga.

Tuggar maniskt på kinderna.

Förvirrat har jag glömt tuggummi. precis som förra gången.

Men nu. nu är jag påväg.
Och himlen är djupt blå häruppe.