Det är då man vet att ens vänner känner en
Första dikten redan nerkladdad, men kuben vettefan om ja nånsin kommer lösa... Så himla glad för alla presenter och det trevliga sällskapet! För övrigt somnade jag sju på morronen efter. Däckad hemma hos Emelie. (som vanligt;)
Dina ord
Trackback