Vad ska man tycka nu då... själv tycker jag den är lika klockren som ettan och älskar hennes öppna sätt att skriva. Kan tycka de negativa skrivandet om skådespelaren Kjell Bergqvist var lite onödigt, men å andra sidan behöver den där gubbmaffian också få sig en törn. Kapitlet om mirakelpillret reductil var lite onödigt också med tanke på alla unga tjejer som läser boken. kom på mig själv med att själv vilja prova de, men som tur är har jag tillräckligt mycke där bakom pannbenet för att inte utsätta mig för läskiga piller. Det är inte värt risken någonstans. Men okej, om de nu ska få finnas så sätt 20års gräns på de. Vid den åldern tänker man förhoppningsvis lite innan man går på vad som helst (eller inte;). För övrigt är boken helt grym och ger en stor inspiration att kämpa på för att lyckas. Tycker om att hon verkligen berättar att de är tufft att lyckas, att man måste kämpa så utav helvete och att man tvingas offra en hel del på vägen dit. Älskade kapitlet om hennes... mormor? jag tror det var mormor. Carolina Gynning är verkligen fostrad till stjärna. det verkar ligga i hennes natur. i hennes gener. Jag har aldrig haft någon riktig uppfattning om henne. varken bra eller dålig tills jag läste hennes första bok Ego girl som jag sträckläste. kommer faktiskt inte ihåg varför jag köpte den... den lät väl bra och jag vill se vad en så galen snygg kvinna kunde ha att skriva om. Surprise surprise! den var riktigt bra. och uppföljaren är inte sämre den! Tyckte de hon skrev om kanal 5 och tv4 var ganska komiskt också, hur ostrukturerade dem egentligen kan vara där bakom kamerorna. Ger den fyra plus av fem, minus på pillren och visst baktalande. men plus för att hon lyckas rädda de hon uttalat sig om. Va härligt de hade varit om fler var som Gynning, men kanske tur att inte hela Sverige springer runt som henne heller för då hade de aldrig varit en lugn stund.