Ibland stänger jag in mig i mig själv och undrar varför inte jag kan vara lika bra som alla andra. Men vet ni vad. Alla är inte så jävla bra när man skrapar lite på ytan för alla är vi extremt onormala och konstiga, egentligen är vi det. Jag är lika konstig som alla andra så vi kan lika gärna vara udda tillsammans och sluta sträva efter det där onormalt "normala". Lite skit i hörnen gör livet mer intressant. 

Mamma sa ett klokt råd förut. Gör något! Börja någonstans och gör något! Gör det gör det och det när du är klar. Hon peppar och har så rätt i de. Istället för att bara sitta och fundera på allt jag vill göra så kan jag lika gärna göra det och börja nånstans. Take a chanse. Sen är du GAMMAL och grå som en åsna som ångrar att man aldrig gjorde de där och de där som man ville. Man fastnade i allt man ville men visste inte vad man ville istället för att bara börja nånstans. punkt.