Igår fick vi känna på en annan sida av att vara skådespelare. Den sidan där man får vänta och vänta och vänta. Vi började 10.00 och hade rep ca 1h. där jag (grupp 2) bara såg på. sen vänta. lunch 12.00 och träff igen 13.00 och sen vänta. 16.00 ropade Mattias in oss igen för rep. nu behövde han tre tjejer och jag var första frivilliga. Jag hade fått nog av att vänta och bara se på nu. Det var en jätterolig scen där jag äntligen fick lite utlopp för min energi av alltför mycket koffein. Han hade gjort om en scen (eller rättare sagt övergång) ytterligare en gång och nu kändes den riktigt bra (och vi får spela lite mer;).























Uppehållsrum med Tv (och bra kanaler), datorer (med internet) och så mycket kaffe och choklad vi bara orkar dricka (tills de tar slut).

Men sånt busigt gör ju inte dem och efter lite övertalande trodde hon på dem...
Efter snart tre år litar Sara fortfarande lika blint på Melissa och Kevin. Dem pillade ju bara lite med hennes hår och dem kanske tyckte... den frisyren... var guds skapelse till människan.


Lugnet före stormen för Sara tyckte alls om de fågelbo vi kämpat så med.

Och en kvick Melissa försvann väldigt fort ut i korridoren med en arg Sara efter sig.

Busigt.