Hör du! Det är alldeles förskräckligt vad människorna pratar. och pratar och pratar i ett kör.
Jag tycker det har blivit ännu värre på sista tiden, med allt meningslöst pladdrande. För en sån som mej som ser allt och hör allt är det faktiskt lite smått irriterande, får jag säga. Nej, nu får det bli ett slut på detta evinnerliga babblande. Jag tror ta mig hånken att jag ska ta och ransonera orden. Jag ska ge dem tiotusen ord om året... Jag tror jag struntar i extra tilldelning för skottåt, den dan kan dem väl i friden namn hålla käften... och så en sjutti, åtti år sådär... tja, om jag drämmer till med at ge dem hundramiljoner ord var, räknat från födseln, så har dem i allafall god marginal för en hel del dösnack också.

/Tage Daniellson

O jag minns när jag intagningsprovet till Angered. Jag minns den dagen som igår. Hur nervös jag var, rädslan för att göra bort mig, rädslan för att klanta mig så mycket så jag inte skulle komma in. Jag och pappa hade gått upp tidigt den morgonen för att åka till Göteborg från Värmland. Det landskap som då var mitt hem. I skolan var alla sökande samlade, redo för att gå in och göra det avgörande och sista försöket att komma in. Det var nu det gällde. Det var nu det gällde att visa att Jag Vill Det Här!